Jag nämde i mitt senaste inlägg att jag skulle på dejt med en tjej som verkade fin och go! Visst var och är hon också det!
Vi hade en underbar dejt, den bästa som jag haft kan jag med säkerhet säga. Underbart var det och kyssar blev det samma kväll. Det sa verkligen klick!
Det var vi från den stunden och jag kan ärligt säga att jag aldrig har träffat någon som henne innan och det känns som att jag aldrig kommer göra det igen. Johanna som hon heter är vad man kan kalla "One of a kind". Det var vi mot världen, vi var en enda. Vi hade samma tänk, samma syn på livet, liknande intressen och värderingar. Vi ville samma sak i en framtid, allt var toppen! Sedan vart det bara svart utan förvarning. Det var som om hela jag bara försvann in i ett töcken av tankar, oförstånd och förvirring. Jag vet dock hur det ligger till, vad detta beror på. Det är nu slut, vilket känns helt overkligt. Jag VET att det är det, men jag vill inte sluta hoppas på något. Hur dumt det än låter...och kanske är.
Jag har oerhört svårt att se att någon skulle kunna ta Johannas plats i mitt hjärta. Jag tror att de jag träffar efter henne (om jag gör det) kommer kännas blek i jämförelse. För jag kommer absolut att jämföra. Det kändes som att hon var Den jag skulle vara med och Nu är hon förlorad. Det är bara att acceptera och plocka ihop sig själv, men det svider absolut!
Jag hade bara lust att göra en kort sammanfattning av mina känslor och av det vi hade! Jag kommer att skriva oftare nu, det är nyttigt att skriva. Mitt liv består av mycket, men ikväll ville jag ägna raderna enbart åt J<3
"Love hurts, love scars, love wounds and mars" -Cher
