Idag kom jag ur balans, ett oväntat samtal...
Jag skakade...snubblade på orden...samtidigt som det var skönt..
Tänker inte skriva vad som sas...
Oavsett vad framtiden ger eller inte ger...
Är denna person en av de absolut finaste som jag mött, i all ärlighet.
Därför vart allt oväntat, jag kunde inte förstå, nu förstår jag.
Jag saknar henne.
Har i övrigt inte skrivit något sedan i Fredags. Hade en rätt bra helg, var ut med mina vänner och sedan spenderade jag reseterande delen av helgen med att ta det lugnt.
Jag jobbade igår och i Måndags, vilket gick fint. Nu var jag SO-lärare, kände mig mer hemma, vilket jag borde göra. Det är juh ändå mitt riktiga element minsann!
Idag har jag tagit ledigt åt mig själv från jobbet, vet inte vad mer denna dag ger, men tror att en fika med någon vän ska hinnas med åtminstone.
I helgen åker jag antagligen hem till mina föräldrar. Det är verkligen på tiden och det ska bli väldigt trevligt då min syster och hennes pojkvän också ska åka upp samtidigt! Hoppas få komma ut i skogen och plocka lite mer trattkantareller och kanske ta en sista fisketur innan isarna lägger sig för vintern! I och för sig kan man fiska då också!
"I am the way
I am the light
I am the dark inside the night
I hear your hopes
I feel your dreams
And in the dark
I hear your screams
Don't turn away
Just take my hand
And when you make your final stand
I'll be right there
I'll never leave
All I ask of you
Believe"
- Savatage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar